Tears are falling

Ja, jag skulle sovit till halv elva var det tänkt men jag vaknade betydligt tidigare.
Sa precis hej då till Busan som ska lämnas på landet där hon ska bo när vi är borta. Om vi kommer iväg vill säga.
Just nu ser det inte ljust ut och jag börjar känna mig riktigt ledsen.
Ska försöka tänka positivt. Får väl besked inom en snar framtid hur det blir, om vi åker båten upp eller om vi inte gör det.

Jag är inte på humör, inte alls. Jag hoppas att Fanny kan liva upp det annars vet jag inte vad jag gör.

PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0