Det ekar i huvudet
Har lärt mig att människor kommer, människor lämnar. Människor lämnar alltid, jag står kvar.
Vare sig om det är till det bättre eller sämre gör det lika ont att sända iväg någon, eller att han/hon försvinner på eget bevåg. Det gör ont enda in i själen, men du kommer över det, lär dig leva med det.
Jag vill aldrig igen börja lära känna någon människa som man sedan kommer att förlora, det gör för ont på många sätt.
Jag vill att det bra minnen ska finnas kvar, inte raderas. Hur gör man för att hålla liv i det?
Jag ville säga, att om en brytningen är på ditt eget villkor eller ej gör det lika ont. Det smärtar.
Ge aldrig upp hoppet om en vänskap/kärlek förrän du vet med säkerhet att det inte tjänar någonting till längre. Sluta aldrig kämpa förrän du vet. För din egen skull.
people always leave
