Det lider emot sitt slut

Ännu ett år har passerat i ilfart, vad hände egentligen?
Händelserikt år, precis som alla andra? Men nej förresten, tror nog att detta år varit mer händelserikt än någonsin.
Början börjar som alltid för mig dåligt, tror det varit så alla år. Ett bra år för mig är inget år utan svek, bråk och tårar. Ett bra år är när livet är en berg och dalbana, vilket det alltid är för mig. 2010 har varit största berg och dalbanan någonsin, till och med större än balder.
Det har funnits mycket svek, bråk, tårar, besvikelser och djupa gropar. Många gånger har jag fastnat långt där nere i den där gropen, men alla gånger har jag lyckats tagit mig upp. Det har aldrig varit enkelt och mitt psyke har hängt på en skör tråd detta år, för sveken, bråken och besvikelserna har tärt.
Men visst har man lärt sig oerhört mycket. Jag är gladare desto mer jag tvingas genomgå, för det ger mig bara mer kött på bena och jag kan se det vackra i livet, uppskatta det man har och jag har inte bara blivit starkare utan både klokare, och jag kan ta fighter med personer som gör allt för att sänka andra genom hårda ord och slag med en nypa salt. För vem är det som är svag då egentligen, vem är det som är osäker och knappt har något självförtroende? Personen som slänger ur sig dessa ord och säker bråken.
Jag har lärt mig att vända ryggen till, tala förståndigt utan förbannade ord och blåsa bort dessa människor med vinden. Det enda jag tycker är att det är synd om dem, att dem inte kan se det bra i saker och ting, det är sorgligt att dem inte har bättre självkänsla.
Ikväll avslutas året med en middag som ett par herrar står för.
Vi tjejer behöver bara slappna av, göra oss gala fina och komma med ett glatt humör.
Känns galet bra!
Får inte glömma det viktigaste, min farfar skulle ha fyllt 70 år 2010.
Tar och tackar 2010 för största berg och dalbanan någonsin!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0