25 oktober, mest fantasifulla rubriken på länge
Staden med ett par av mina favoriter idag, fika blev det såklart och lite shopping. Både riktig och ögonshopping.
Jag föll för en ring och Lina blev kär i en gudomligt vacker kappa.
Ligger just nu i soffan helt utslagen. Blev en runda med dammsugaren och efter det en välbehövlig portion med god mat.
Kanske, kanske får jag sällskap av Johanni ikväll. Vi får se..
Jag föll för en ring och Lina blev kär i en gudomligt vacker kappa.
Ligger just nu i soffan helt utslagen. Blev en runda med dammsugaren och efter det en välbehövlig portion med god mat.
Kanske, kanske får jag sällskap av Johanni ikväll. Vi får se..
My hero
Jag hade en perfekt kväll ikväll, började med Ibk och efter det stod pizza på menyn som vi alla fyra tryckte i oss hemma hos Johanna där man blev bemött av en liten sötsak!
Första dagen på länge med en välbehövlig sovmorgon. Härnäst väntar lite krubb så kistan blir glad och vidare på en promenad där jag hämtar upp Conny på vägen.
Blir ännu en kväll hos Johanna, hört att det bjuds på grymt god mat och trevligt sällskap. Jag är exalterad!
Saknar min käre bror, känns lite småskumt att han flyttat. Inte riktigt fattat det ännu, kommer fortfarande förbi men när jag öppnar rummet är det totalt tomt. Huh? Eko..
Det är svårt att hålla tyst när alla frågar hur du mår
Kroppen är utmattad, utsidan visar något helt annat än hur det egentligen är. Det gör innerligt ont i själen. Jag önskar att den där resan aldrig hade existerat, aldrig inträffat. Det mesta trippen orsakade både på plats och här nu på vår lilla ö är skada. Något som ännu inte spolats bort, det sitter så jävla djupt fast i bottnen. Ilska är något som hela tiden förföljer mig vareviga dag, alla får lida för min tyngd som hänger kring axlarna mina. Det är utmattande att vara arg ständigt, utmattande att undika folk i omgivningen för att fly undan så många konflikter som möjligt. Jag lider, men ensam är det sista jag är genom att känna så. Jag lägger över en del av tyngden på de närmaste genom att låta ilskan ta över handen, låta dem som inte förtjänar det att ta min smärta i deras bara händer. Det är inte min avsikt, jag är ledsen för det. Jag önskar att jag kunde hantera det, styra över det så att ni slapp all smärta jag lägger på er.
En sak är säker,
"Jag ska aldrig mer säga sanningen till någon, som saknar förmågan att förstå."
En sak är säker,
"Jag ska aldrig mer säga sanningen till någon, som saknar förmågan att förstå."
Andra sidan
Jag får tacka för en trevlig gårkväll, så länge det varade innan ilskan släpptes fri hej vilt. Endel människor har ju inte alla hästar hemma, men man finner något enstaka skrattmoment i allt.
Det blir lugna helger framöver trots ett närliggande lov. Det lovet ska gå åt till vila, en stockholms tripp med Lajna och ja, inte mycket mer än så.
Ska bli hur mysigt som helst.
En ängel
Jag skenar iväg på öppen gata, jag vet varken ut eller in och varje gränd är lika svart och djup. Full med små vägar som inte leder någonstans. Vart är jag? Vilken väg ska jag ta? Vad är rätt, vad är fel?
Utsidan speglar en arg och besviken själ, men insidan skriker franatiskt efter hjälp. Säger att jag inte är ledsen, men kan man vara annat?
Jag är utmattad från topp till tå. OCH, och jag är fast här. Någonstans där jag inte hittar vägen ut, det är som om utvägar inte existerade. Men jag vet, att det utsidan visar är en helt annan sida än vad insidan skriker inom mig. Jag är fast i något som jag inte kommer ur. Intriger, drama och människor suger musten ur mig. Energin försvann för längesen och jag kämpar med stora rörelser för att komma upp ur det djupa, mörka vattnet. Ju mer jag kämpar, desto mer utröttad blir kroppen, ju mer jag kämpar desto tyngre blir trycket på mitt bröst och jag sjunker djupare ner.
Jag drunknar, jag behöver din hjälpande hand innan sista andetaget somnar in och detta förblir historia.
Utsidan speglar en arg och besviken själ, men insidan skriker franatiskt efter hjälp. Säger att jag inte är ledsen, men kan man vara annat?
Jag är utmattad från topp till tå. OCH, och jag är fast här. Någonstans där jag inte hittar vägen ut, det är som om utvägar inte existerade. Men jag vet, att det utsidan visar är en helt annan sida än vad insidan skriker inom mig. Jag är fast i något som jag inte kommer ur. Intriger, drama och människor suger musten ur mig. Energin försvann för längesen och jag kämpar med stora rörelser för att komma upp ur det djupa, mörka vattnet. Ju mer jag kämpar, desto mer utröttad blir kroppen, ju mer jag kämpar desto tyngre blir trycket på mitt bröst och jag sjunker djupare ner.
Jag drunknar, jag behöver din hjälpande hand innan sista andetaget somnar in och detta förblir historia.
Jag svävar på moln just nu, och jag klagar inte.
Hej hallå där!
Looooong time ago. Men vem bryr sig? Skriver ju allra helst för min egen skull, är ju hur kul som helst att läsa igenom allt man skrivit senare i tiden. Senast jag skrev var väl början på sommarlovet(?) Kan då inte påstå att jag är en toppbloggare. Tur att man inte satsar på det då, vi har väl tillräckligt med kända bloggare i Sverige för tillfället. Eller?
Mycket har såklart hänt, på Gotland är det aldrig frid och fröjd. Vem trodde något annat?
För ungefär två veckor sen kom jag och ett gäng på 9 stycken hem ifrån varma, vackra och underbara Rhodos. Jag vill helt klart tillbaka dit igen. Känner att jag fortfarande inte riktigt landat i Sverige, på Gotland. Klimatet här tar kål på mig och ännu ska det bli betydligt kallare än vad det är nu. Jag passar inte in i denna miljö!
Rhodos då, vad hände? Sena nätter till tidiga morgnar för att steka vid poolen eller stranden(jag stormtrivdes). Självklart var det inte frid och fröjd och semester fullt ut, en hel del drama stod härliga till, något som tyvärr ännu sitter kvar och stämingen mellan vissa parter har tagit en helt annan vändning än innan vi begav oss. På ett sätt är det skönt att vara hemma, inte vara uppe på varandra som vi var hela tiden. MEN, vi kom varandra så himla nära och det ångrar jag absolut inte. Härliga människor som jag verkligen uppskattar och gillar galet mycket.
Minnesvärd resa på många sätt, till och med inristat i huden på tre av oss dumskallar som tog till gadden en galen festkväll! LOVE IT.
Looooong time ago. Men vem bryr sig? Skriver ju allra helst för min egen skull, är ju hur kul som helst att läsa igenom allt man skrivit senare i tiden. Senast jag skrev var väl början på sommarlovet(?) Kan då inte påstå att jag är en toppbloggare. Tur att man inte satsar på det då, vi har väl tillräckligt med kända bloggare i Sverige för tillfället. Eller?
Mycket har såklart hänt, på Gotland är det aldrig frid och fröjd. Vem trodde något annat?
För ungefär två veckor sen kom jag och ett gäng på 9 stycken hem ifrån varma, vackra och underbara Rhodos. Jag vill helt klart tillbaka dit igen. Känner att jag fortfarande inte riktigt landat i Sverige, på Gotland. Klimatet här tar kål på mig och ännu ska det bli betydligt kallare än vad det är nu. Jag passar inte in i denna miljö!
Rhodos då, vad hände? Sena nätter till tidiga morgnar för att steka vid poolen eller stranden(jag stormtrivdes). Självklart var det inte frid och fröjd och semester fullt ut, en hel del drama stod härliga till, något som tyvärr ännu sitter kvar och stämingen mellan vissa parter har tagit en helt annan vändning än innan vi begav oss. På ett sätt är det skönt att vara hemma, inte vara uppe på varandra som vi var hela tiden. MEN, vi kom varandra så himla nära och det ångrar jag absolut inte. Härliga människor som jag verkligen uppskattar och gillar galet mycket.
Minnesvärd resa på många sätt, till och med inristat i huden på tre av oss dumskallar som tog till gadden en galen festkväll! LOVE IT.
