Reality
Det har varit veckor med tungt arbete, det har krävt mycket av mig som människa. Jag är ingen person som sätter mig ner och tar tag i studierna, jag hatar att hålla ett tal inför en hel klass. Såkallat en av mina största fobier.
Allt detta har jag tagit tag i, men inte precis som alla andra kalla vintrar har jag fallit ner i mörkret som jag lätt gör. Nej, jag har hamnat någon annanstans. Det är för mig chockartat, det är ju en del av min vardag att fastna långt där nere och inte känna annat än rädsla och svaghet. Givetvis tar jag mig ur det på ett eller annat sätt. Jag har slutat förstora upp grejer, har istället siktat högre genom att ta det mesta med en klackspark. Varför stressa upp sig inför ett prov när man kan slappna av och vara nöjd genom att man gjort sitt bästa och åtminstone försökt? Det viktigaste är väl ändå att man är välmående, inte lever sitt liv för att få det skrivet i pannan och på papper bokstäverna; MVG! Vad är det att sikta efter? Självklart är man stolt över sig själv, det ska man vara. Men borde vi lägga ner vår själ och kunskap i att få se tre bokstäver på ett papper? Nej, vi borde satsa och sikta på något högre. Göra vårt bästa i alla lägen och vara nöjd med utförandet. Så länge vi inte ger upp anser jag att vi är slagskämpar allihopa, vare sig du får IG eller MVG på ett meningslöst test. Ingen ser det viktiga där, personen som skriver IG gentemot personen som skrivet ett klart MVG är totalt olika individer. Ingen ser eller blir betygsatta av energin och kämparglöden man lagt ner för att klara provet eller sikta på ett högre betyg.
Människor anser att den som skriver IG på sitt prov, är en elev som struntar fullständigt i allt som har med skolan att göra. Att denne elev inte ens öppnat boken och försökt läsa på om ämnet som det så småningom blir prov på. Varför? Jo, för att vi har fördomar allihopa. Vare sig vi vill ha det eller inte.
Jag har fördomar, du har fördomar, alla har FÖRDOMAR!
Jag önskar att dessa inte existerade, fördomar kan göra att man ser annorlunda på en människa som kanske är raka motsatsen emot vad våra fördomar säger. Är inte det ganska sjukt?
Allt detta har jag tagit tag i, men inte precis som alla andra kalla vintrar har jag fallit ner i mörkret som jag lätt gör. Nej, jag har hamnat någon annanstans. Det är för mig chockartat, det är ju en del av min vardag att fastna långt där nere och inte känna annat än rädsla och svaghet. Givetvis tar jag mig ur det på ett eller annat sätt. Jag har slutat förstora upp grejer, har istället siktat högre genom att ta det mesta med en klackspark. Varför stressa upp sig inför ett prov när man kan slappna av och vara nöjd genom att man gjort sitt bästa och åtminstone försökt? Det viktigaste är väl ändå att man är välmående, inte lever sitt liv för att få det skrivet i pannan och på papper bokstäverna; MVG! Vad är det att sikta efter? Självklart är man stolt över sig själv, det ska man vara. Men borde vi lägga ner vår själ och kunskap i att få se tre bokstäver på ett papper? Nej, vi borde satsa och sikta på något högre. Göra vårt bästa i alla lägen och vara nöjd med utförandet. Så länge vi inte ger upp anser jag att vi är slagskämpar allihopa, vare sig du får IG eller MVG på ett meningslöst test. Ingen ser det viktiga där, personen som skriver IG gentemot personen som skrivet ett klart MVG är totalt olika individer. Ingen ser eller blir betygsatta av energin och kämparglöden man lagt ner för att klara provet eller sikta på ett högre betyg.
Människor anser att den som skriver IG på sitt prov, är en elev som struntar fullständigt i allt som har med skolan att göra. Att denne elev inte ens öppnat boken och försökt läsa på om ämnet som det så småningom blir prov på. Varför? Jo, för att vi har fördomar allihopa. Vare sig vi vill ha det eller inte.
Jag har fördomar, du har fördomar, alla har FÖRDOMAR!
Jag önskar att dessa inte existerade, fördomar kan göra att man ser annorlunda på en människa som kanske är raka motsatsen emot vad våra fördomar säger. Är inte det ganska sjukt?
Kommentarer
Trackback
