Vita lögner
Förståelsen för hur endel människor i vår lilla värld, eller låter det bättre om jag säger ö? ljuger konstant och till och med hittar på en hel drös med påhittade historier är ofattbar. Det går bara inte att banka in i mitt huvud. Hur hela vår ö består av skvaller, skitsnack och omvända sanningar. Ljugerier allting, det är precis vad den här ön är grundad på. Jag ställer ofta frågan till människor utifrån som flyttar hit, 'Varför?' okänd: Vadå? Det är en vacker ö, alla är så trevliga.
Sanna mina ord, den är vacker att se på utifrån det är mindre vackert att vara den som är uppväxt och har bott här hela lång livet. STOR SKILLNAD!
Klart att vi ljuger någon gång, alla gör det. Dem som säger att dem aldrig ljuger, ljuger Dig rätt upp i ansiktet.
Alla nekar det, och det är där största lögnen ligger. Vi ljuger allihopa, oavsett om vi är killar/tjejer, kvinnor/män, svarta/vita, kristna/muslimer/hinduer/ateister osv. Jag kan göra listan betydligt mycket längre om jag så gärna vill.
Men när vissa går över gränsen då dem inte ljuger om en liten skitsak som: "Jag försov mig" men istället sket man bara i att gå till skolan den där dagen. Dem som total omvänder en historia, en sanning och gör den till raka motsatsen, till och med lägger på nya osanningar som låter bra i deras öron. Frågan är om dem är medvetna om att dem ljuger, eller om det är så illa att dem börjat "hitta på egna sanningar" omedvetet?
Det händer mig, det har hänt mig flera gånger. Jag ska inte leka oskyldig, klart som fan att jag ljuger ibland, men inte om "stora" ting. ALDRIG.
Är med om en händelse där människor omvandlar "vår sanning"(händelsen) och dem som var utomstående som såg allting, till en helt annan historia där det knappast ligger minsta sanning bakom. Ögonvittnen som utan tvekan hade gett ut en helt annan förklaring på händelsen. Frustrerad av att höra vilka olika stories som kommer fram till mitt öra. Jag står så stadigt med ett fast grepp på min position, ingen kan rubba mig. Vänder ryggen till och våndas över hur sorgliga och speciella såna människor är som gör en sån sak.
Men vem är det egentligen omgivningen tror på i slutändan?
1. Personen som blivit utsatt, inte sagt ett ord eller uttryckt sig till andra förutom att berätta om sin egen handling till andra personer som hört rykten om den där "grejen".
2. Eller personen som gjort en större grej av det än vad det är, snackar vidare som i princip majoriteten oftast brukar göra. Omvandlar sanning till en ny såkallad osanning. Den som snackar, uttalar sig om den andra parten som individ trots att dem inte har några band till varandra överhuvudtaget.
Vem är det man tror på? Första personen som tar konflikten på plats och sedan lämnar det bakom sig, eller den andra som fortsätter konflikten på annat håll?
Det finns nog en hel hög med olika svar på den frågan.
Sanna mina ord, den är vacker att se på utifrån det är mindre vackert att vara den som är uppväxt och har bott här hela lång livet. STOR SKILLNAD!
Klart att vi ljuger någon gång, alla gör det. Dem som säger att dem aldrig ljuger, ljuger Dig rätt upp i ansiktet.
Alla nekar det, och det är där största lögnen ligger. Vi ljuger allihopa, oavsett om vi är killar/tjejer, kvinnor/män, svarta/vita, kristna/muslimer/hinduer/ateister osv. Jag kan göra listan betydligt mycket längre om jag så gärna vill.
Men när vissa går över gränsen då dem inte ljuger om en liten skitsak som: "Jag försov mig" men istället sket man bara i att gå till skolan den där dagen. Dem som total omvänder en historia, en sanning och gör den till raka motsatsen, till och med lägger på nya osanningar som låter bra i deras öron. Frågan är om dem är medvetna om att dem ljuger, eller om det är så illa att dem börjat "hitta på egna sanningar" omedvetet?
Det händer mig, det har hänt mig flera gånger. Jag ska inte leka oskyldig, klart som fan att jag ljuger ibland, men inte om "stora" ting. ALDRIG.
Är med om en händelse där människor omvandlar "vår sanning"(händelsen) och dem som var utomstående som såg allting, till en helt annan historia där det knappast ligger minsta sanning bakom. Ögonvittnen som utan tvekan hade gett ut en helt annan förklaring på händelsen. Frustrerad av att höra vilka olika stories som kommer fram till mitt öra. Jag står så stadigt med ett fast grepp på min position, ingen kan rubba mig. Vänder ryggen till och våndas över hur sorgliga och speciella såna människor är som gör en sån sak.
Men vem är det egentligen omgivningen tror på i slutändan?
1. Personen som blivit utsatt, inte sagt ett ord eller uttryckt sig till andra förutom att berätta om sin egen handling till andra personer som hört rykten om den där "grejen".
2. Eller personen som gjort en större grej av det än vad det är, snackar vidare som i princip majoriteten oftast brukar göra. Omvandlar sanning till en ny såkallad osanning. Den som snackar, uttalar sig om den andra parten som individ trots att dem inte har några band till varandra överhuvudtaget.
Vem är det man tror på? Första personen som tar konflikten på plats och sedan lämnar det bakom sig, eller den andra som fortsätter konflikten på annat håll?
Det finns nog en hel hög med olika svar på den frågan.
Kommentarer
Trackback
