hannaannilsson

Jag har kommit till ett stadie då jag omger mig med människor jag får ut något utav. Människor som är beredda att betala med samma mynt som jag betalar för dem.
Jag har lärt mig innebörden av orden: "Det finns något gott i alla" och använder mig av det dagligen. Och det är sant, alla bär på något fint, något unikt som ingen annan har.
Jag har lärt mig att inte tala illa om människor, det tyder bara på avundsjuka och hur lite man egentligen vet om människan. Jag kan tycka illa om en handling en person har begått, MEN jag dömer inte personen utifrån en enda handling eller en enda sida jag sett av honom/henne. För alla har tusen olika sidor, man upptäcker inte alla dessa sidor förrän man lär känna en person på djupet.
Det är bara inte jag, jag funkar inte så. Jag gillar att hjälpa, lyssna och ställa upp på människor som behöver mig. Behöver dem mig står jag kvar i vått och torrt.
Alla handlingar jag gör, gör jag efter mitt förnuft. Jag försöker att se helheten innan jag slutför en handling.
En dag måste man växa upp, jag är på väg emot toppen.
Jag lämnar det förflutna bakom mig, istället för att älta.
Jag är på väg emot en vuxnare värld när det gäller handlingar, hur man bemöter människan, hur man tar hand om en konflikt, ja, jag kan räkna upp hur många saker som helst.
Jag står för det jag säger och gör, jag kan ta en konflikt. Jag försöker alltid att göra mitt bästa, behandla alla lika. Vi är mänskliga, men dem som inte förtjänar min respekt får ingen.
För att förlora min respekt krävs det mycket, jag har respekt för alla människor oavsett rastillhörighet, kön eller ålder.
Välkommen till den vuxna världen.