En ängel

Jag skenar iväg på öppen gata, jag vet varken ut eller in och varje gränd är lika svart och djup. Full med små vägar som inte leder någonstans. Vart är jag? Vilken väg ska jag ta? Vad är rätt, vad är fel?
Utsidan speglar en arg och besviken själ, men insidan skriker franatiskt efter hjälp. Säger att jag inte är ledsen, men kan man vara annat?
Jag är utmattad från topp till tå. OCH, och jag är fast här. Någonstans där jag inte hittar vägen ut, det är som om utvägar inte existerade. Men jag vet, att det utsidan visar är en helt annan sida än vad insidan skriker inom mig. Jag är fast i något som jag inte kommer ur. Intriger, drama och människor suger musten ur mig. Energin försvann för längesen och jag kämpar med stora rörelser för att komma upp ur det djupa, mörka vattnet. Ju mer jag kämpar, desto mer utröttad blir kroppen, ju mer jag kämpar desto tyngre blir trycket på mitt bröst och jag sjunker djupare ner.
Jag drunknar, jag behöver din hjälpande hand innan sista andetaget somnar in och detta förblir historia.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0