Kontrollerad(?)
När plågoanden och trakasserierna smitit undan och gömt sig i en trång vrå,
känns ensamheten fullständigt konstig.
Förståndet kippar efter andan och det kroppsliga kan inte falla i ro.
Det kan inte vara på riktigt, ett fåtal ord tog död på sökandet efter svar som för jämnan hemsökt sinnet
Fasar för nästa kapitel av påhoppen, framkallningen av rädsla, framkallning av att bli paranoid för försöken att anfalla mitt liv, MITT.
Vetskapen om vad som cirkulerar i den livscykel som ingen utomstående har rätt till att ha vetskap om.
Kroppen och sinnet säger nej, det är tillfälligt tomt men skrivs inte nästa kapitel nu?
Är det här, slutet på vår film?
Kommentarer
Trackback
