hannaannilsson

Det ekar av tomhet, frågor har poppat upp i flöden men i tankecentrumet ekar rösterna i något oändligt. Existerar det? Det oändliga. Utanför ligger marken täckt av vinterkylan, ångesten tar vid, vid något som egentligen inte finns. Svallvågorna slår ändå emot murarna, drar med sig det enda lilla som finns kvar, förutom en, en enda sak. Gestalten, där avståndet formar den som en svart punkt i det stora oändliga ovanför. Det enda som inte kan rubbas ifrån det fasta greppet som håller gestalten upprätt. En fråga klistrar sig fast där, i centrumet. Är det endast en illusion, lurar våra ögon oss att se något som inte finns där? Inbillning, en bild centrumet för synen framkallar? Eller? Det oändliga, finns det?